Jag är sjukt stolt över mig själv för att det går så bra med projektarbetet. Jag skriver verkligen 600 ord / dag! Jag är mindre nöjd med att jag inte har sådär tokbra koll på, eh, alla andra ämnen. Typ matte som vi hade prov på idag, det kan ha gått bra. Det kan också ha gått dåligt. Jag tänkte på wizard rock under en del av det. Jag är lite omotiverad på nåt sätt.
Fast det känns som att jag kan det vi hade prov på, så det är ju bra. Det var allt annat än hopplöst.
Eftermiddagen bjöd på desto mer äventyr och snälla människor! Vi hade orientering på idrotten, en årlig grej på Soltorg, och fick då en bana med ungefär 20 kontroller av olika svårighetsgrad, tidsgräns 2 h. Jag har aldrig kunnat ta alla eller nåt sånt, men det brukar vara lite kul ändå. Jag menar, idrott är inte min grej och orientering inehåller ett teoretiskt moment – kartläsning. Det är den ljusa sidan.
Så jag gav mig iväg själv, kartläsning är kul! Dessutom vill jag inte sega ner för nån annan, hehe. Först var det uppför och jag tog ett antal kontroller som var nära. Sen blev det nedför och då sprang jag på lite. Jag kom visst längre än jag hade trott, visade det sig senare, för jag hittade inte till en kontroll. Så jag sprang längre. Och längre.
Snart stämde inget med kartan längre. Jag fortsatte, för det skulle finnas en till längre bort. Jädrar vad långt. Snart kom jag på att jag inte hade en aning om vart jag var, så jag försökte hitta tillbaka men vägen hade försvunnit.
Ungefär en timme senare befann jag mig fortfarande mitt ute i ingenstans, trött men ännu inte utanför tidsgränsen. Jag skulle över ett vått parti, tog sikte på där stigen fortsatte och klev runt vattnet. Snart tog jag klivet ut på stigen.
Plask!
Det var ingen stig där, även om jag fortfarande kan svära på att det borde ha varit det. Det var, istället, ett djupt, ondskefullt hål. Jag låg med vatten upp till midjan och märkte snart att om jag viftade med fötterna sjönk jag utan att känna någon botten.
Aningen läskigt, men jag bestämde mig för att det här kan vara farligt och blev automagiskt lugn. Jag använde armarna och växter för att dra mig upp, utnyttjade vattnet för att flyta och vips så låg jag inte i hålet längre. Blöt men oskadd och orolig för telefon och iPod som mirakulöst hade legat i den torra fickan.
Sen sprang jag på en kontroll – den andra som jag hade letat efter bra mycket längre bort. Jag visste äntligen vart jag var och tog mig sedan tillbaka till startpunkten. Det hade då gått 1 h 45 min och jag hade tagit 5 kontroller. Yay. Not.
Snälla Malin skjutsade mig på cykel tillbaka så jag kom till duschen rätt snabbt. Den duschen ligget på topp 5 av alla duschar jag har tagit i mitt liv, och den var i ett omklädningsrum i maserhallen. Inte vid badet utan vid sporthallarna, en trappa upp. Alla som har bytt om där vet vad jag pratar om.
Nu är jag hemma, torr, har ätit överbliven tårta (födelsedagar äger) och ska snart på orkester. Fast först ska jag äta pizza också, hehe.
Hej hopp!
Publicerat av eriskay91 
Publicerat av eriskay91 
Publicerat av eriskay91 
Anna heter jag. Jag bor i Dalarna, går natur, älskar Harry Potter(!), tycker om att skriva, gillar en del manga (läs: Death Note) och är övertygad om att meningen med livet måste involvera choklad.